Glädje, Skratt & Tårar Livet med Bröstcancer från min sida.

Det var ett tag sedan jag uppdaterade…mycket konkurens om datorn hemma…sitter inte Jörgen o spelar dataspel såsitter Kelly där…och när den väl bli ledig är klockan mycket eller så har jag inte alls nån lust. Inte har jag fåttmin laptop heller…tror fasen dom har glömt bort mig…A T T A N S ! !
Nu sitter jag ute i ett riktigt vinterland, vi är hos svärföräldrarna. Jörgen har dragit sitt strå till stacken och skottat tak…rikligt med snö kan man säga att det är här. Jag o Kelly har  turats om att dra Nathalie i en pulka. Kelly själv har brottats med snöhög efter snöhög, hon syntes knappt vissa gånger.
Tänkte lägga upp en hel drös med bilder ikväll (om datorn är ledig…höhöhö) från helgen som gått.
Snart vankas det god mat så jag slutar nu…för denna gången.

Adios Amigos

Japp…tar mig lite tid och ork att sätta mig här. Just nu känns det bra, men det har varit jobbigt idag med illamåendet…har knaprat några piller för det. Men är det så här så överlever man ju, trots att jag HATAR att må illa…men får man möjlighet att vila och äta goda frukter så går det. En del får ju nån bismak på allt, att allt smakar ”plåt” eller nåt i den stilen…men det har inte hänt mig (Tack och lov), jag däremot tycker allt smakar mycket mycket godare…på både gott och ont?! ;o)
Idag var jag o Jörgen iväg till perukmakaren igen och kollade på de peruker som beställts hem och utsåg 2 tänkbara. Jag ska tillbaka dit igen när jag inte har mitt hårsvall längre. Det fungerar mycket bättre att prova och klippa till peruken utan mitt tjocka burr (förståeligt). Så fort jag märker att det rasar mer än vanligt och det blir små fågelbon av det så tar vi bort det, 3 mm är det som får vara kvar, inte mer och inte mindre…längtar inte dit just nu.
Efter perukeriet åkte vi till Maxi och storhandlade så nu ska vi väl inte svälta. Under denna tid passade mamma Nathalie.
Resten av dagen har det inte hänt så mycket, jag har varit mycket trött och illamående. Det är tur att Nathalie är så självgående…det är så faschinerande att bara sitta och titta på henne och hennes rackartyg.

Igår fick jag/vi finbesök av Svenne…min goda vän och kollega. Det är en man som har en stor plats i mitt hjärta, han har funnits med under mina upp och nergångar. Mycket hjälp, goda råd och många skratt får man i hans närhet (självklart kass-vis med gosaker också som han hade med sig…tack för dom extra-kilona!), min andra pappa kan man säga.

Har inte så mycket att skriva nu…men lägger upp några bilder…Tack för mig!

Nathalie smular ett halvt wienerbröd
på Svenne, han är lika glad för det.

Det ska börjas i tid, här har hon
knåpat ihop en egen symfoni.

Ett av älsklings-hyssen, riva tidningar
i så små bitar som möjligt.

Sleeping beauty, Nathalie för en timme sedan,
utslagen efter dagens aktiviteter.

Det här fick jag serverat av älskling
och p.g.a. det orkade jag blogga lite

d.v.s. S K I T ! !
Blir inget långt inlägg men jag vill med detta meddela att jag lever, tar inga mediciner därav detta ”lidande”, nä, så illa är det inte…men jobbigt nog. Mediciner skulle bara tas 4 dagar efter behandling och sen ska man klara sig och det är då det jobbiga sätter in…iaf på mig. Ont i kroppen, ser ut som f-n, känner mig ynklig, mår illa, är snurrig, trött…*suck*
Hoppas Ni mår bra iaf…lovar skriva snart igen. Puss Puss

Slänger in ett litet inlägg om gårdagens lördagsmyyyyyyyyyys med Marina.
Det var så trevligt o lungt och gott. Vi åt smarrig middag för att sen hoppa på annat gott, godis, chips o ostbågar.
Vi tittade på TV en Wallander film som Marina inte sett (Cellisten) och sen satte vi på Ladder 49 o snyftade lite. Hon åkte runt 00:00 och kom hem som hon skulle. Jag uppskattar verkligen såna dagar nu, mer än nånsin.

Tja…man ser ju ut som man gör efter en viss sockerkick…

Självklart från detta…men det är goooooott!

Idag har jag pratat med Majsan, Maja på Öland, som gjorde mig så glad som alltid med sin underbara stämma och sin s.k. ”galghumor”…underbar du är som människa och person, du förgyller människors tillvaro och bjuder på dig till 300%…du är UNIK!! Man får och kan skratta på din bekostnad…men du skrattar för det mesta högst och hjärtligaste åt dig själv…Vi 2 har ett elände just nu, men vi fixar det här eller hur?! Jag älskar dig iaf Maja Baja! Och nu ska jag göra dig stolt och lägga upp några bilder på dig, så du kan fortsätta förgylla folks liv med dina tokerier…

Nu är Nathalie o jag hos mamma o pappa. Jag ska slinga mammas hår strax…blont ska det bli så hon kan lysa upp tillvaron ännu mer…bild kanske kommer senare mohahahahaha…
Hej hopp…

Idag blev det en promenad till centrum för att handla lite, vi träffade mamma på vägen. Det var skönt att komma ut en sväng, men jag kände mig lite yr, men det står jag gärna ut med.
Vi handlade först och sen gick vi och fikade…mamma var sugen på semla *suck* men vad gör man inte för sina kära?!
Jag tog mig ett redigt wienerbröd. Nathalie fick sin lunch, men hon var måttligt intresserad eftersom hon kunde få grädde istället, dessutom satt hon o flörtade med ett gäng killar (ska börjas i tid).
När vi kom hem så fixade jag iordning lite medan Nathalie sov. När hon vaknade så busade vi lite med hennes leksaker. Nu kom Marina precis….KUUUUUUUUL!! Så därför avslutar jag nu…höres!

Fika
Jag ville också vara med…Lektime!

Min frukost (måste bara visa) 

Har känt mig riktigt ok idag…tack och lov. Jag håller tummarna för att det fortsätter så. Om jag ska vara lite petig så känner jag mig yr när jag gör för ansträngande saker men det klarar man ju av.
Det KAN vara så att det är kortisonet som bidrar till att jag känner mig som jag gör…när jag slutar med det om några dagar så får vi se om det bara var kortisonet eller om jag har sån tur att jag inte blir så jäkla dålig av detta.
Det har annars inte hänt mycket idag inte. Mamma o pappa kom förbi. Pappa körde upp min bil och mamma kom via en promenad och lämnade Nathalie som hade sovit hos dom under natten. Lilla skruttfian, hon är så rolig. För några dagar sedan upptäckte vi att en tand är på väg (skönt, då vet vi att hon har nåt att äta tårtan med när hon fyller 1 år i Maj), sen har hon börjat vinka så roligt, hon liksom snurrar på handen och tittar förundrat på den samtidigt…
Kelly ringde idag också och undrade när hon fick komma hem till mig…jag sa åt henne att jag ringer henne imorgon för att se hur jag mår. Måste bara berätta vad hon sa till mig igår när jag pratade med henne. Kicki hade iaf hämtat henne från fritids och dom skulle tillbringa några timmar på kvällen tillsammans innan hon skulle hem till pappa Eje. Jag ringer dom iaf och pratar med Kelly och hon undrar självklart när hon får komma o träffa mig. Jag berättade att jag kan vara dålig och känna mig trött men att vi självklart ska ordna så hon får vara hos mig iaf, att hon kan ta hand om mig och bädda ner mig och pussa mig i pannan, då säger hon -men jag kan inte pussa dig, då blir du en groda. Varpå jag undrar -va? blir jag en groda, varför då? – Jo, för du är ju en prinsessa. Är hon inte för söt min lilla gosing?!

Har jag tur imorgon så kikar syster yster Marina över och förgyller min dag eller kväll eller både och. Jag kan ligga i ena soffan och hon i den andra…lite godis till det skulle inte sitta fel. Självklart kommer nog syster yster Kicki också…hon får väl ligga på puffen…hehe…nä, vi gör lite plats till spillevinken…så länge hon stannar iaf (hon har ju lite annat i tankarna nu för tiden *fniss*)…det bjuds nog på fiskgratäng då…hoppas ni gillar det. Självklart är Jörgen kocken, blir bäst så!

Nu orkar jag inte skriva mer…
På återseende
Bye Bye baby goodbye

En sak till…måste lägga ut ett par bilder på mina prinsessor…

Det kallade Jörgen mig idag…inte i den bemärkelsen att jag var skitsnygg utan Drop dead gorgeous (jaja…ni hajjar säkert…hans humor…kan ta tid att förstå).
Jag fixade det, fixade första gången med cytostatika, bara 5 gånger kvar.
Sov jättebra inatt och kände mig inte alls så nervös imorse som jag var igår kväll, när vi kom till sjukhuset så rann resten av nervositeten av mig, skumt men så är det. Fick träffa min behandlingssköterska som kommer vara med mig under dessa gånger. Jättetrevlig kvinna, gullig på alla sätt och vis. Hon berättade hur det kommer att fungera, hon gick igenom schemat för mina mediciner och även den här ”porten” dom ska sätta in. Jag har iaf valt en Picc-Line, den dom sätter in via armen. Den kommer dom att sätta in den 9 februari, 2 dagar innan nästa behandling.
Fick iaf en del information under tiden som behandlingen höll på.
    Denna gången blev jag stucken med nål (vilket jag kommer att slippa sen) och började allt med att ge mig 2 sprutor som innehöll Kortison och nåt mot illamående allt i förebyggande syfte. Sen började hon med cytostatikan som ges som 3 olika preparat. Den första fick jag också i sprutform (stor grej) och den kändes direkt, gick upp i munnen och gav ifrån sig nån äcklig smak…lite obehagligt faktiskt. Sen satt hon upp första påsen som var rödfärgad och det är den man tappar håret av och man kissar rött kan jag medge ), när den var slut så sattes den sista påsen upp och däremellan fick jag koksalt också. Det tog väl lite mer än 2,5 timmar. Jag slumrade till en stund också…blev så himla trött. Kändes iaf skönt när det var över, vi gick ner till huvudentrén och väntade på Maggan som skulle hämta oss, passade på att köpa en varsin baguette eftersom jag höll på att dööööö av hunger (kändes det som då iaf). Nu har vi kommit hem och jag mår lite konstigt, känner mig olustig och yr, lite kallsvettig. Men jag tänkte passa på att skriva lite innan jag intar liggande ställning i soffan för jag vet ju inte hur jag kommer att må under kvällen och så.

Lägger in några bilder för allmän beskådan…

Picc-Line (så ser den ut)

Min följeslagare *puss*

Saft Saft Hallonsaft, bättre saft har ingen haft

Jag under behandling

Första gången avklarad..dags för hemfärd!

Nu orkar jag inte mer…Hej Hej

Det går inte så bra att skriva just nu. Känns som en enorm kraft kramar om hela mig som en disktrasa…svårt att andas…är så j-a nervös…om 12 timmar sitter jag där, om 12 timmar kanske giftet är på väg, om 12 timmar kan jag inte springa och gömma mig, om 12 timmar kan jag inte vakna upp och säga ”det var bara en dröm”, om 12 timmar börjar den stora resan tillbaka, om 12 timmar…

Skriver mer när jag funkar mentalt…
det kommer gå bra…
P.S. Jörgen hälsar att han själv känner sig som en gurka utan vatten D.S.Hittade ingen ledsen gurka…

Vi var iväg till Fruängen igår och träffade en härlig kvinna som hjälpte mig med min framtida peruk…man fick sig en del skratt, det är ju underbart att prova en peruk när jag fortfarande har kvar mitt tjocka hårsvall. Dom satt ju inte klockrent direkt eftersom dom sattes över mitt hår utan att jag på något sätt gömde det. Jag såg ut som en SVAMP…en buskig svamp…eller en sån där skitful hockey-frilla…ja jävlar, kul man kan ha på sin egna bekostnad…
Men hon var riktigt duktig och jag fick nog fram det jag ville, nu beställer hon hem några olika typer av längder som jag kommer att få prova nästa torsdag…det lutar åt en lite kortare modell just nu.

Dags att sova…händelserik dag imorgon…just det, imorgon kväll har vi fått barnvakt för att kunna göra något ROLIGT  i detta lilla helvete som är just nu, Jörgen och jag passar på att gå på bio (hände ju inte igår precis), så jag ska nog ta o kika på vilka filmer som går…sen sova.

Nåt sånt här kanske?? piffigt värre…
Vad säger man??…eh…stackarn.