Glädje, Skratt & Tårar Livet med Bröstcancer från min sida.

Nu är det tyst i lägenheten…för någon timme sedan gick våra underbara gäster. Det har varit hög decibel i många timmar, 3 glada barn har farit fram här som tokar och haft jättekul. Det nästan ringer i öronen på en annan (hehehe), men det är så härligt när barn får möjlighet att leva ut.
Vi fick som sagt finbesök från Norr, Annika, Tomas och vildbattingarna Emil o Amanda, som förgyllde vår fredagskväll. Vi bjöd på middag som uppskattades trots sin enkelhet. Vi har pratat, pratat och pratat och druckigt kaffe…nja…jag och Annika iaf, boysen drack annat kul ;o)
Det var så skönt att få tänka på något annat…bara nån timme innan vännerna kom stod jag och grät runt Jörgens hals och sa ”jag vill inte det här, j-a sjukdom”, strax innan hade jag avslutat ett  telefonsamtal med Elisabeth, min kommande behandlingssköterska, en mycket trevlig kvinna (hade inte räknat med nåt annat). Hon kom med beskedet om att på torsdag 21/1 startar min Cytostatika behandling (aaaaahhhhh). Nu blev det inte riktigt som jag gått och trott att jag skulle få träffat henne dagarna innan behandlingsstarten, hon är jättebokad (självklart kunde hon ha pressat in mig om jag velat) och frågade om det var ok att vi tog allt på torsdag, både träffen, informationen samt behandlingen. Jag frågade henne om insättning av Picc-Line eller den där dosan och det kommer inte att ske till första omgången utan då kommer dom att koppla på droppet direkt i mig. Inför omgång 2 kommer jag ha Picc-Line eller den där dosan, beroende på vad jag väljer, hon kommer informera och visa dessa attribut på torsdag. Medicinerna är färdiga att hämta ut och det var en hel drös hon rabblade upp, hon bad mig hämta dom så jag kan ta med mig ”Gott -och blandat-påsen” på torsdag för genomgång. Dessutom ska jag ta en tablett på torsdag morgon i förebyggande syfte mot illamående (den vanligaste biverkningen), dom flesta tabletter hon rabblade upp var mot illamående så man börjar ju hajja hur starka gifter man får och att må illa är bland det värsta jag vet så jag hoppas innerligt att det är något jag kommer att klara av. Fler biverkningar KAN vara enorm trötthet, känslig för lukter, maten smakar jättekonstigt, slemhinnor tar skada, risk för blåsor o svamp, äggstockarna tar stor skada, mensen försvinner och har man riktig otur kommer den inte tillbaka (alltså inga fler barn)…men eftersom jag är relativt ung så är chansen ändå stor att den kommer tillbaka…fler biverkningar finns, men dessa är vanligast…jag kanske slipper alla (ja, förutom håravfall, det kommer att ske vare sig jag vill eller ej)…

Nä…nu orkar jag inte mer….

Tack älskade vänner för Ert härliga sällskap med många skratt…vi behöver det…*puss på er*