Glädje, Skratt & Tårar Livet med Bröstcancer från min sida.

Det var jag igår kan jag lova, vet inte vad det var med mig. Gick upp tidigt med Nathalie, hon fick gröt o sen tog vi ett härligt bad, därefter blev jag rätt seg…eller jätteseg…hon och jag somnade i soffan en timme innan hennes lunch och sen kom jag inte ur soffan, jag sov o sov och Nathalie sov på rätt bra hon också. Som tur var så hade vi en tid att passa eftersom Micke (bror) fyllde år. Vi blev hämtade av mamma o pappa eftersom jag tidigare bestämde mig för att dricka lite vin ;o) Det var inte lite det bjöds på…det var inte svårt att fylla tallriken om jag säger så, inte glasen heller för den delen. Kvällen slutade med att jag o Kicki knallade ner till Garbo´s, efter 3 st ”Kicki special” (Hot Shots), och dansade av oss våra extra kilon vi lagt på oss under kvällens gång. Jättekul hade vi, dock var vi ju inte ensamma på dansgolvet, vi flög som vantar mellan alla andra dårar…sen blev det tunnelbanan hem till mig för oss båda…skönt med sällskap. Det tar sin lilla tid att åka komunalt, vi gick från Garbo´s runt 02:20 och var hemma strax innan 04:00 *gäsp*
Jag mår iaf mycket förträffligt idag, Kicki har varit liiiiiiite segare, kan ju ha med åldern att göra också (mohahahaha), nu ligger hon i ena soffan med Nathalie sovandes på sig och Jörgen sitter i andra soffan och dom tittar på skidor av nåt slag (jäääättekul).
Idag skulle vi ha åkt till vännerna Thilde, Patrik & Molly-busfrö på en liten fika och även fått kika på deras radhus…men det blev inte som vi hade tänkt oss då Nathalie är en trötter och dom i sin tur ska på ”kalas”. Tur det kommer fler tillfällen )
Däremot ska jag träffa hjärtevännen Jenny på Heron över en bit mat lite senare, det känns som att det var en evighet sen sist och det ska bli fantastiskt skoj…iof så känns det så med dom flesta vännerna, men det blir ju så när dagarna springer iväg och en annan har en del tankar i huvudet som slår ut alla dom sociala delarna man annars besitter. Det är tur man har så fantastiska vänner att det inte spelar någon roll när sådant händer, man vet att dom ändå finns där.

Nu längtar jag till imorgon eftermiddag då jag får hämta hem Kelly-bus…då är man åter hel i själen!

Nu ska jag också gå o lägga mig i nån soffa, om man får plats…titta på skidor och verka jätteintresserad.
På återseende…

En bra fredag börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, har legat i soffan och tittat på Let´s dance och kände för att placera baken i rummet brevid, framför datorn, för att printa ner ett litet inlägg.
Dagen har löpt på fint…jag och Nathalie åkte på en liten bilutflykt till Södertälje och slog ihjäl några timmar hos Nilla, en nära vän och kollega, blev bjuden på fantastisk lunch och jag gluffsa i mig 2 portioner…gott gott. Nathalie höll låda och smällte Nillas hjärta. Sen blidde det en tripp till Maxi för att shoppa loss lite för att sedan åka hem o fixa mat, avancerad mat ska tilläggas, grillad kyckling med en fräsch sallad och till efterrätt en härlig skål med godis i alla möjliga smaker och former…ja, så ni förstår att det blev ett liggande läge i soffan…det blev nästan ett träningspass att bara försöka ta sig till datarummet.
Imorgon fyller min bror år…han blir stora ponken (gammal hihihiiiii) så då ska vi göra en utflykt till honom.

Trevlig fortsättning på fredagskvällen!

Nilla & Jag (det var den nyktraste bilden jag kunde hitta på dig...eh...jag menar oss HAHAHA)

Jag brukar inte direkt vara så nervös inför läkarbesök eller vad det nu kan tänkas vara, jag är lugnet specificerat )Igår fick jag nervösa inslag titt som tätt under hela dagen och idag, på morgonen….AAAHHHHH, jobbigt som fan, kul att sminka sig med en hand som darrar som ett asplöv, ni kan ju tänka er hur jag såg ut….ser ut (skämt).
Jag tog iaf bilen in och det gick lysande, träffade upp min följeslagare (du vet vem du är…..STORT TACK!), satt i väntrummet i ca. 30 minuter och nervositeten blev ju inte direkt mindre, men sen, när jag hörde mitt namn ropas upp så rann allt av mig, tur det då jag behövde all koncentration till vad min kirurg satt och pratade om, termer hit och termer dit…QUE?? Tur att det är en underbar människa man har framför sig som också kan prata förståelig svenska, översatt och klart (när man ber om det) ;o)   vet ni t.ex. vad ”Dukt” betyder? eller ”Lob”? Första ordet betyder ”gång” och det andra ordet betyder ”körtel” i mitt fall så har jag ”duktal” som cancertyp och det betyder cancer i mjölkgången.
Detta inlägg kan komma att bli lite långt…men du kan när som helst avsluta läsandet om ögonlocken åker igen, tänk på att lägga en kudde på tangentbordet så du slipper se ut som ett mongo när du vaknar )

Jag fick iaf reda på en hel del idag, tänkte då försöka printa ner det här.
Cancern har iaf börjat i mjölkgången och tumören visade sig vara 5 cm stor. Jag är i något som kallas ”förstadiet” vilket betyder att det var bra att detta upptäcktes så tidigt. Min kirurg ritade upp en bild för mig som förklaring och jag i min tur får använda ord (jag förstår om ni inte förstår…eller så är ni smartare än jag någonsin har kunnat tro hehehe). Hon ritade upp en rund ring som skulle föreställa själva mjölkgången, runt den ritade hon ”celler” så det i stort sätt liknade en blomma, på cellerna ritades andra ”bluppar” som skulle vara den del som kan utvecklas till cancer, runt allt detta så finns en hinna som liksom kapslar in allt och så länge detta är inkapslat så är det ingen risk för spridning därför var också min portvaktskörtel frisk…men tyvärr slutar det inte här, i mitt fall så finns/fanns en
8 milimeters öppning och delar av det som var inkapslat har/hade sluppit ut…tråkigt med tanke på att hade allt fått vara inkapslad så kanske inga ”tunga” behandlingar hade behövs göras…nu blir ju min mardröm en sanndröm…alltså cellgifter, men det är väl bara att gilla läget?! Jag fick reda på hur pass aggressiv tumören var och dom använder en 3-gradig skala och jag fick en 2:a, så inte helt ok men heller inte jätteaggressiv. Nåt positivt i det hela är att jag inte kommer att behöva genomgå strålbehandling….JIPPIE!!…men inte något gott som inte för nåt ont med sig (i vanliga fall är ju det ordspråket tvärtom…men ICKE I MITT FALL!!) Det är nämligen så att nåt som heter HER2 håller på att krångla, det är en receptor på cancercellens yta som tar upp s.k. tillväxtfaktorer. Om det finns många receptorer på celler räknas HER2 som positiv och det kan resultera i stimulerad cancer tillväxt och det kan bli aktuellt med Herceptin, antikroppsbehandling. Dom har gjort en analys som visat på positivt (i bemärkelse negativt för oss vanliga dödliga) men en ny analys håller dom på med för att vara på den säkra sidan, visar den samma resultat så får jag självfallet genomgå denna antikroppsbehandling…tjohooooo….eller inte *suck* Enligt min kirurg så är det inte någon tung behandling som cellgifter är, antikroppsbehandling ges i sprutform och blir det så att jag kommer att genomgå detta så blir det antingen efter avslutad cellgiftsbehandling eller samtidigt med cellgifterna.
Kirurgen kikade även på mitt bröst…(man är så jäkla van att flasha pattarna nu för tiden så jag borde väl byta yrke *fniss*) och enligt henne så såg det väldigt bra ut och det läker som det ska, hon ville att vi skulle spruta i lite koksalt denna gång men tyvärr hade sjuksyrrorna otrolig arbetsbelastning idag så det blev inte så. Jag kommer att få en kallelse till detta ändamål under nästkommande vecka. Ja, det var väl Alles som skedde idag på KS i Solna.

Närmast som händer är att jag ska till Onotologen på Södersjukhuset på onsdag nästa vecka och då gå igenom min ”vårresa”, få veta när jag ska börja med gifterna, vid vilka tillfällen…ja, få reda på lite av varje kan jag tänka….så fortsättning följer för detta.

Sist men inte minst vill jag uppmana ALLA att undersöka sina bröst, även Ni män (vill Ni män inte undersöka Era egna så undersök Era damers, förena nytta med nöje helt enkelt). Följ länken här nedan för att få hjälp med hur Ni undersöker brösten ordentligt…gör det NU!….TACK!!!
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Brostcancer/

Tack och God Natt…

Jag bjuder på den här för så känner jag mig nu ;o)

Spenderar dagen med min ena syster (Kicki), kände att jag behövde komma hemifrån o få se lite annat (?!). Har fått jättegoda mackor med julskinka…eller rättare sagt, skinka med macka hehe…jaja, gott var det. Sen blidde det Toscakaka, som systerdotter knåpat ihop….gott gott.
Tänkte att jag skulle fixa ett litet inlägg när jag sitter här o ser märkvärdig ut med en Laptop….åh va jag vill ha en Laptop….så J-A mycket!!…kanske ska smussla med mig denna…:-)
Annars då? Skitkallt ute, men samtidigt underbart med vinter när det ska vara vinter. Körde för första gången idag på hur länge som helst eftersom man varit en aning handikappad efter operationen och det var skoj att köra, det gick jättebra…lite jobbigt var det att få i 1:ans växel…men det händer ju inte så ofta…värmen i bilen kom när jag parkerade hos syster, men vad begär man nu för tiden?
Det här duger så länge…ska vara lite social nu…

Storasyster Kicki

 Oktober -02 föddes min dotter Kelly, idag 7 år för Er som inte orkar räkna ;o)
Maj -09 föddes min dotter Nathalie, idag 8 månader.
Mina barn betyder ALLT för mig, mina fina underbara flickor är ljuset i mitt liv.
      Under sensommaren började mjölken i mina bröst sina eftersom Nathalie mer och mer blev intresserad av ”vanlig mat”, detta gjorde att jag lätt upptäckte en knöl i bröstet. Men jag är en person som inte uppsöker läkare i första taget, tänkte att…äsch, det har med mjölken att göra, det är mjölk som fastnat i gångarna och sen var det inte mer med det. Tiden gick och den jävla (ursäkta) knölen hängde kvar, fortfarande tryckte jag bort tankarna men nämnde detta för mamma som i sin tur blev lite smått hysterisk och tyckte att jag skulle söka för det…men ICKE…det gick en tid till och det blev dags för Bröstcancergalan som jag satt o tittade på, grät floder över människors sorgliga och lyckliga öden och hux flux gick det upp ett ljus för mig att det kunde ju faktiskt vara jag det handlade om. Efter sändningen började jag googla en massa om bröstcancer och tyckte att allt stämde in på mig. Kände att det var lika bra att kontakta min husläkare och göra en mindre undersökning för att lugna mina nerver och få veta att det inte var någon fara.
     Husläkaren kände o klämde och skickade en remiss till Bröstcentrum i City, dit jag fick komma för att göra en grundligare undersökning. Jag gjorde Mammografi, Ultraljud och punktion, de två första undersökningarna gav ingenting då jag precis slutat amma, punktionen gav resultat och tyvärr ett tråkigt sådant. Den 20 november -09 fick jag besked om att proverna visade på elakartade spår. 25 november -09 kom jag till KS i Solna som gav mig diagnosen Bröstcancer. 2 December  -09 hade ett läkarteam haft konferens om mitt enskilda fall och kom fram till att knölen (tumören) var för stor för en tårtbitsoperation, därför valde dom att hela bröstet skulle tas bort…det var jobbigt att höra och tårarna rann nerför kinderna en stund.
Den 10 December -09 blev det operation och ett bröst fattigare, dock är tekniken rätt bra nu för tiden så dom skapade ett nytt bröst under operationen (som vi kommit överrens om tidigare), det är långt ifrån färdigt…men någon gång så kan jag känna mig som en kvinna igen, iaf utanpå kläderna. 

Det som närmast händer nu, nästan 4 veckor efter operation, är att jag på torsdag den 7 Januari ska tillbaka till KS och få svaren om hur allt har sett ut, hur stor tumören var, hur pass aggressiv den är och sedan få reda på hur min efterbehandling kommer att se ut. Jag räknar förstås med det värsta, cellgifter och strålning…jag ryser bara av tanken på cellgifter…åh…mitt hår…det gör ont i mig bara av tanken på att förlora mitt hår…Nathalie 8 månader kommer ha längre hår än mig, min pappa kommer ha längre hår än mig (det har ALDRIG hänt, knappt ens när jag var bebis…*ler*). Jag försöker tänka vuxet ibland, Jag blir bra, Jag blir frisk, vad är lite hår (eller i mitt fall, mycket hår) igentligen? Håret eller livet, vad väljer man?? LIVET FÖRSTÅS!! 

Dessa två är mitt liv...

Jaha, då sitter man här och försöker knåpa ihop det första inlägget, hur det nu ska gå.  Varför börjar just jag blogga, det kan man undra. För ca. 2 månader sedan fick jag diagnosen bröstcancer och det har varit blandade känslor. Bloggen är en förhoppning om en typ av bearbetning om mitt nya liv som cancersjuk, om min kamp och väg tillbaka…tillbaka till den friska Jessica (ja  ja…frisk och frisk…ni förstår vad jag menar).
Självklart kommer här också att skrivas om min vardag över lag, allt som jag känner för att skriva, vare sig det handlar om min sjukdom, mina barn, familj, vad jag äter, när jag gick på toa…ja allt som jag vill få ur mig. Detta är först och främst för min egen skull men är det någon som överhuvudtaget finner detta intressant så är det fritt fram att läsa )