Glädje, Skratt & Tårar Livet med Bröstcancer från min sida.

Nu har jag lagt upp 2 nya blogginlägg som jag har haft färdiga sedan igår eftermiddag, men eftersom det har varit krångel med bloggen så får man snällt vänta…
Trevlig läsning.

Sista behandlingen, sista gången med den äckliga ”hallonsaften”…dock inte sista gången på SÖS…men sista BEHANDLINGEN…(tjatar jag???)
Jag vill aldrig, Aldrig, ALDRIG vara med om detta elände igen…men jag tackar gud/gudarna för att behandlingar av alla de slag finns.
Nu ska jag inte tillbaka till SÖS förän någon gång i augusti, då ska jag få hjälp med att se över ärftligheten (jag har ju ändå två döttrar som jag oroar mig för). Läkaren ska hjälpa mig att göra ett släktträd så jag ska ta reda på diverse detaljer innan dess om min släkt på min pappas sida, eftersom min farmor opererade bort ett bröst för många många år sedan, dessutom vill dom se över ärftligheten med tanke på min unga ålder (ibland är man ung minsann).

Nöjd…

Pappa följde med upp dagen till ära…

Min stöttepelare…

Kan inte förstå att det har gått 1 år…galet! (Man blir bara äldre o äldre)
Vi hade kalas för Nathalie under helgen som gick…många kom för att gratta ”lillfisen”. Jag hade bakat och bakat och bakat inför tillställningen och det verkade vara uppskattat.
I onsdags, den 5/5, var Nathalies stora dag. Jag, Jörgen och Kelly hade fixat med hennes tårta (mest jag….tar åt mig äran…hihihi). Vi hade då mamma och pappa på middag och sen blev det kaffe och tårta. Nathalie fick sitta och kladda bäst hon ville, iförd blöja och haklapp och hon såg ut att trivas…hela hon såg ut som en tårta

Tidigare under dagen var vi iväg med Nathalie till BVC, hon skulle mätas och vägas samt få två sprutor…ajajaj…vad ont det gjorde. Nathalie spände sig och skrek och Jörgen och jag fick ont i hjärtat. Hon skrek och skrek långt efteråt för att visa sitt missnöje över hur elaka hennes föräldrar var som lät henne få vaccin på hennes födelsedag…jag är beredd att hålla med!

1-åringen…