Glädje, Skratt & Tårar Livet med Bröstcancer från min sida.

AAAAHHHHH….vem fyller år??? Visst fan, det är ju jag…buäääää…rynka 33 har just infunnit sig.

Nä, riktigt så illa är det inte…jag blir ju inte äldre än 25 iaf…

Har haft en trevlig kväll, dagen var sådär eftersom jag drabbades av en jävligt envis skallebang som inte vill släppa men när jag fick lite fikasällskap (Maggan) på eftermiddagen så började det ordna upp sig.
Mamma o Pappa var över mitt på dagen och lämnade Alsina (katten) här som ska bo hos oss under de 6 veckorna dom har fått för sig att sticka till varmare breddgrader. Senare kom dom upp och åt lite middag.
Jörgens kusin med pojkvän kom över för att gratulera också.

Nu sitter jag här i soffan och skriver och håller på att ladda inför morgondagen. Första dagen på jobbet på nästan 1 ½ år…fasen vad tiden går fort…115 dagar kvar till julafton är det också *hahaha*

Nämen om jag skulle ta och förbereda mig för imorgon, med kläder odyl.

God kväll världen!

Nu har det gått över en vecka sen vi var på 80-tals festen men bättre sent än aldrig. Jag måste ju få lägga ut några bilder. Det var en av de roligaste festerna jag varit på, underbart underhållande och färgsprakande.

Här är jag på förfest…

Vi som var på förfesten…

Det vackra värdparet, Thilde & Patrik… 

Det bjöds på helgrillad gris m.m.

Håkan & Jörgen

Jenny & Jag

Thilde & Jag

Jörgen in action…

Jenny, Thilde & jag 

Thilde, Jenny, jag & Eva

Jörgen, Andreas & jag

 Det blev dags för hotshots…lite senare gick jag hem, vet inte varför??

Jag hade såååå kul iaf och jag har sett så mycket roliga bilder på Facebook (vissa av bilderna har jag lånat därifrån), men jag kan ju inte lägga upp alla här.
Jag skriver inge mer, bilderna får tala sitt klara språk.

 Dags för soffläge…bye bye

Hm…man är ju ingen bloggdrottning direkt men nu har jag iaf lust att skriva lite. Måste delge mina tankar som råder just nu. Jag känner mig ovanligt pigg, glad och skapligt stark i mig själv…verkligheten börjar sakta men säkert återkomma till mig/oss igen. Jag har tränat rätt mycket under en tid och jag tror att det har en mycket stor del över hur jag mår, jag har gått ner lite i vikt…eller vikt och vikt ska jag väl inte tala om eftersom jag vägrar att ställa mig på en våg… men kroppshyddan har ändrat lite på sig, framförallt magen och midjan…3-4 hål i skärpet iaf och det känns. Det syns inte så mycket, men känslan är fin. Nu är jag tillbaka där jag började, borta är överflödet efter den hemska men ack så nödvändiga cellgifterna. Nu är det bara resten kvar. Midjan är iaf oerhört uppskattad av en viss herre, det har den iof alltid varit men nu mer än nånsin…trevligt trevligt…mohahaha
Iof så tycker Jörgen ALLTID att jag är vacker m.m. Hade jag sett ut som Globen hade han tyckt att jag varit vacker…Hm, tja…en bättre liknelse nu är väl att jag ser ut som Globen med midja.

I tisdags började Nathalies inskolning på dagis. Mycket roligt faktiskt. Vår pyttelilla tjej har blivit så stor…men hon är dock så liten i jämförelse med dom andra barnen…hon är ändå överallt och verkar tycka att det är väldigt spännande. Igår fick hon byta avdelning p.g.a. sjukdomsproblem på det första stället. Det var nog det bästa som kunde hända. Nu fick hon börja på en avdelning som är såååå bra, både vad gäller personal, barn och inredning. Vi är supernöjda. Personalen där är så inarbetade med varandra och dom ser verkligen till barnen och deras behov. Det känns tryggt att ha henne hos dom…det kommer bli lysande.

Igår, torsdag, började Kelly i 2:a klass….hallå?! vart tar åren vägen??? Hon såg verkligen fram emot att börja skolan igen och det känns ju jättebra (så länge det varar…hahaha).

På onsdag ska jag till SÖS på läkarbesök. Tror att dom kommer att gå igenom ärftligheten med mig. Jag ska iaf ha med mig några personuppgifter på min farmor så får vi se om dom kan få fram någonting. Min farmor är avliden sedan många år tillbaka och i samband med att jag fick min cancerdiagnos så kröp det sakteligen fram att farmor hade fått ett bröst bortopererat, men på den tiden så var det väldigt hysch pysch och ingen vet igentligen om någonting. Med hjälp av lite information så kanske läkarna kan leta i loggböcker m.m. Vi håller tummarna.
    Igår fick jag en efterlängtad kallelse till Karolinska i Solna. Dit ska jag den 9:e september. Jag hoppas innerligt att dom kommer att ge mig besked om min nästa operation. Jag vill verkligen få detta överstökat. Jag kan må hur bra som helst, men ändå är det alltid något i bakgrunden som ligger och stör och det är att jag inte är färdig på långa vägar och denna kallelse är iaf en stor hjälp på vägen.

Snart är jag också tillbaka på jobbet…närmare bestämt den 1:a september. Det ska bli så kul. Jag saknar så många. Jag kommer att jobba 25% dom två första veckorna och då lär man väl inte hinna med alltför mycket…jag hinner komma dit och visa mig för att sedan åka hem. Dom två sista veckorna ska jag jobba 50% och sen framöver så får vi se. Nervös? Ja, det är jag också även om det ska bli skitkul så gnager en oro i mig. Innan jag gick på föräldraledighet i april-09 så var jag så trött på det mesta och det stod mig upp i halsen. Det är så tråkigt när man ställer upp för ingenting i stort sett.. MEN, nu har jag varit borta ett bra tag, jag vill jobba, jag vill komma tillbaka till verkligheten och jag tänker ändra på mig, problem ser helt annorlunda ut för mig idag…arbetsproblem är ingenting mot dom problem jag och min familj har gått igenom. Jobbet var en gång i tiden min fristad när jag hade det svårt…kanske kan det bli så igen…dock inte i samma utsträckning. Jag vill iaf återigen känna att jag tycker att det är kul att gå till jobbet.

Nog om jobbsnack…Snart är det lördag och då händer det fantastiskt skojiga saker. Först ska jag träna och då kommer jag ta med mig Kelly som ska få studsa runt på det passet som är barntillåtet.
Sen bär det av hemåt för att duscha och packa ihop en massa saker. Kelly o Nathalie ska vara hos mina föräldrar och sova över där medan jag och Jörgen ska på kombinerad 30 års fest och inflyttningsfest med 80-tals tema…så jäkla kul. Vi blir hämtade kl. 13:30 av killen vi ska förfesta hos…måste ju få i sig en smärre drink så man vågar visa sig ute i utstyrseln…för färgglatt kommer det att bli…även om jag kommer att känna mig som en packeterad korv…men jag ska bjuda på det till fullo.

Dags att nanna kudde nu…återkommer inom kort…

Några ego-kort, använder inte peruk längre…mitt hår växer och växer så nu ser jag ut så här…

Torsdagen den 29/7 var jag uppe med tuppen, inte med Nathalie för henne hade vi lämnat hos Maggan o Pelle för Lollo var där och skulle passa henne, jag skulle nämligen träffa mamma kl. 7 vid tunnelbanan för att bege oss till centralen där vi skulle ta bussen ner till Öland. ca. 7 timmar senare anlände vi till Borgholm och Marina hämtade oss och körde oss till Svarteberga (byn vi brukar bo i).
Jag kände mig så nervös när vi var på väg, det kändes så konstigt att komma dit och veta att Maja inte kom för att möta oss med hennes härliga skratt och varma kram…det kändes tomt.
Det var skönt att få krama om Majas man Bertil och hennes dotter Ulrika som var på gården. Ulrika gör iaf så att man får skratta av sig, hon kan hon hahaha…
i fredags kl. 10:00 var det dags för det jobbiga…begravningen. Jag brukar ju vara en mästarinna på att bara ”stänga av” mina känslor, men det gick inget vidare. vi var där 20-25 minuter tidigare och gick in för att titta på den vackra blå kistan, det härliga fotografiet av Maja, den vackra värmeljushållaren i form av händer som sträcker sig mot skyn och alla dessa blommor. Men det blev för mycket, känslorna över att det inte ska vara på detta sätt sköljde över mig. Maja ska vara den levande person hon alltid har varit (med undantag när hon verkligen blev jättesjuk)…VARFÖR just hon…det finns så många elaka människor i vår värld som kan drabbas, Varför en underbar människa som Maja som kunde värma en hel armé med sin osjälviska personlighet…det går inte ihop. Jag kunde iaf inte vara kvar i kyrkan utan gick ut för att samla mig. Där ute stod mamma och Andreas (Majas son).
begravningen började och den var jättevacker men det var som sagt oerhört jobbigt.
Efteråt var det fika hemma i Svarteberga och det var många minnen (självklart roliga) vi pratade om och det var så skönt att få sitta och skratta och jag vet att Maja var med oss och njöt av fulla drag.
Efter fikat åkte Marina, mamma, jag, Marcus och hans kompis William ner till Borgholm för att strosa runt lite. Några kap gjorde jag *ler*
Mamma o jag tog så småningom en promenad till ICA för att inhandla middagen (grillat) och Marina o grabbarna kom senare dit med bilen. Efter middagen åkte Marina, mamma o jag till kyrkogården igen för att titta på alla vackra blommor som hade lagts på Majas föräldrars grav.  Senare på kvällen så tog mamma o jag en promenad i trädgården och sedan vidare mot ”Paradiset” där Maja ska strös för vinden (i Svarteberga där hon verkligen hör hemma), när vi kom tillbaka till trädgården igen så passade vi på att gå in och hälsa på Bertil, Ulrika och Andreas så vi blev bjudna på kaffe och en massa skratt vilket gjorde att man kunde sova gott under natten. Jag tog mig en liten sovmorgon på lördagen innan jag började packa eftersom vi skulle ta bussen tillbaka hem.
Jonas körde mamma o mig till Borgholm och vi hann strosa runt lite innan bussen gick.
Väl hemma i stan kom pappa och hämtade oss, vi åkte upp till dom där Jörgen o Nathalie väntade. Jörgen hade dukat ute på balkongen och det bjöds på räkor, ost och kex och annat smått o gott. Jag var dock jättetrött så vid nio tiden begav vi oss hemmåt.

Jag är så tacksam för att jag fick vara med på begravningen, ett jobbigt moment är över.

Kelly kom till oss i söndags kväll och veckan som gått har sprungit iväg. Kelly har haft olika vänner här som sovit över i olika omgångar. I onsdags var vi iväg till parken Zoo, Eskilstuna med Maggan, Lollo, Casper o Bella. Det var en jättetrevlig dag som i början var en aning för blöt men övergick sedan i ett mycket varmt soligt väder. Vi var där från att dom öppnade tills dom stängde så man var skapligt trött när man väl kom hem.
Jag har hunnit träffa Nilla för en av våra power walks, vi måste ju göra nånting när Friskis&Svettis inte har haft så mycket att erbjuda under 2 veckor men fr.o.m. måndag blir det ändring på det, då drar det igång ordentligt igen….wiiihoooo.

Nu i torsdags fick jag ett trevligt samtal från min kära syster Marina…hon tyckte att vi skulle träffas på kvällen och ta oss till Grönan där Martin ”slurp” Stenmarck skulle uppträda…Jag var inte sen med att tacka JA…fick bara fjäska lite för familjen innan (hehe). Det var iaf jättetrevligt och uppträdandet var mycket bra…både öron -och ögongodis
När det var slut köpte vi oss en varsin stor mugg med kaffe och satte oss utanför Grönan o gaggade, sen tog vi båten till Slussen och åkte hem.

Idag, lördag, vet jag inte alls vad som händer. Igår kände jag bara för att umgås med min lilla familj, göra nåt trevligt bara vi 4…får se vad det kan tänkas bli.