Glädje, Skratt & Tårar Livet med Bröstcancer från min sida.

Igår, lördag, hade Kelly sitt Halloween-party eftersom hon blev stora damen förra lördagen. 8 år har gått sedan hon såg dagens första ljus, 8 års glädje har jag haft, 8 år äldre är jag (inte lika roligt). Kalaset var bra…alla tjejer som var bjudna kom utklädda. Kelly var en läskig liten brud och jag, värdinnan, var en häxa. Födelsedagsbarnet fick en massa fina presenter (vilka grejer dom köper nu för tiden…så var det inte när jag var liten) och det bjöds på marängswiss, droskmuffins, chokladkakor, snöbollar och häxbål. Alla barnen var nöjda. Hela torsdagskvällen gick åt till att baka (men det gjorde jag så gärna). Kalaset höll på i 2½ timme. Jag o Jörgen hann städa undan det värsta innan Micke o Evali dök upp för att fira Kelly. Dom hade köpt med sig kinamat som vi partade på. Åh hej o hå vad mat det var, vi fick en himla massa över också. Det blev en jättetrevlig kväll.
idag, söndag, startade vi dagen med att baka igen. Jag/vi gjorde två rulltårtor (som sedan blev bakelser) och två äppelpaj. Kl. 14 var det dags för nästa lass med folk att gratulera. Det var Mamma, Pappa, Maggan, Lollo, Casper, Bella, Kicki, Marina o Birgitta. Bakverken verkade vara till belåtenhet och det är ju alltid kul. Även denna gången fick Kelly sådana finfina presenter. Det blev ett par trevliga timmar innan alla skulle bege sig. Tomt och tyst blev det…nu är detta över för ett tag framöver iaf. Skönt på samma gång, jag känner mig faktiskt riktigt slut efter denna helg, tur att det är måndag imorgon igen så jag kan åka till jobbet och vila upp mig
Vid 18-tiden ikväll åkte jag iväg med Kelly och Nathalie till mamma och pappa. Tjejerna ska sova där och vara där imorgon. Nathalies förskola är stängt och Kelly har höstlov. Jag är så tacksam över mina föräldrar. Vad hade jag gjort utan dom? Mamma o pappa hjälper till så otroligt mycket och ingen är gladare än jag.

Nu har jag och Jörgen smaskat i oss en varsin tallrik med kinamat, vi har gjort en varsin matlåda med kinamat att ta med oss till jobben imorgon också. Nu tittar vi på Idiana Jones (jag tittar dock med ett öga då och då eftersom jag bloggar) och äter popcorn.

Nu tänkte jag titta på filmen med två ögon…men innan jag slutar så ska jag slänga in några bilder från helgen…

Kelly & jag (ifall det är svårt att se….mamma kände ju inte igen mig iaf…haha)

Kinamaten…

Mina söta mini-pumpor, som jag gjorde av två apelsiner…

Så där, då tackar jag för mig och önskar Er en trevligt fortsättning på kvällen…

Vädjar till mina kära läsare en sista gång…skänk en liten gåva till Rosa Bandet via min insamling…
Följ länken…
http://samla.in/yg

Alla Ni som redan nu har skänkt era gåvor…ett STOOOOORT TACK…det är så uppskattat.

Kraaaaaaam

Idag var första dagen på ca. 1½ år som jag jobbade heltid…kändes mycket bra. Dock var jag slut i huvudet och i ögonen efter stor koncentration när det var dags att bege sig hemåt.

Jag kommer att få lära mig faktureringen nu så att det sitter ordentligt fram till årsskiftet och därefter ska jag vara back-up åt fakturatjejen. Då går jag också tillbaka till mina ordinarie arbetsuppgifter. Nä men det känns så himla kul och spännande att få sätta tänderna i något annat. Det gör ingenting att jag är en back-up, bara känslan av att få möjlighet att göra lite annat då och då och att besitta lite mer kunskap känns finemang…har man tur kanske det kan visa sig i plånboken också….MOHAHAHAHA…jag är inte ironisk även om det kan verka så. Hoppet är väl ändå det sista som lämnar människan????

 Nu ligger prinsessan och sover efter ett visst tjatande från min sida…hon har såååå svårt att lägga sig det lilla livet. Bredvid mig här i andra soffan så ligger min prins och sussar gott….naw…va söööööt han är. Det börjar väl bli dags att göra sig redo för skönhetssömnen…den lär behövas. Imorgon ska jag lära mig lite nya saker samt få hjälp att sätta ihop mitt nya höj -och sänkbara skrivbord m.m.

Slänger in ett kort inlägg om att jag igår fick svaret på bröströntgen/ultraljudet som jag gjorde förra veckan. Dom hittade INGA konstigheter….wihooooo…då kan man pusta ut för en stund iaf…

Goder kväll…

Tur det finns låtar som passar till mina rubriker…

Som sagt, idag gör det jätteont och har gjort det hela dagen, inte kul, men det hör väl till…tur att jag ska till Karolinska imorgon så man kan lyssna med dom.

På eftermiddagen var jag o Jörgen på uppföljningssamtal för Nathalie. Kändes jättebra…man kände sig stolt som förälder när man gick därifrån. Vi fick jättebra feedback…dom är jättenöjda med Nathalie och med oss som föräldrar. Vi känner ju precis samma sak. Dom tre pedagoger på Nathalies avdelning har sånt glöd för sitt jobb och det bara lyser i deras ögon när dom berättar om barnen och deras arbete. Många planer och projekt är på gång vilket känns jättespännande.
Nathalie själv har verkligen blommat ut på kort tid. Det händer såååå mycket med henne nu och hon är så underhållande. Igår satt jag och bara tittade på henne i en timme och skrattade…hon höll låda kan jag lova…underbara tjej.

Imorgon får jag hem min andra duktiga tjej…fick höra mycket fint om henne idag från hennes pappa som berättade hur duktig hon hade varit med veckans läxa…man blir så stolt.

Jag har träningsabstinens…jag mår dåligt när jag inte får träna. Det som har känts så bra med min träning och mina nya fasta former (hö hö…nu överdrev jag några hekto), jag VILL INTE bli en soffpotatis och se ut som en potatissäck igen…vill inte, vill inte, vill INTEEEEE…tänk på att jag ska på Ladies night nästa fredag, då måste jag se sjysst ut, man vet aldrig vad Martin Stenmarck tar sig för (HAHAHA…överdrev jag igen måntro???) Jag tror minsann att jag måste hålla mig lugn i 6-8 veckor, men imorgon på Karolinska så måste jag fråga om det verkligen är så. Självklart får jag promenera…men hur kul är det när man kommer hem sent så det hinner mörkna ordentligt. Dessutom har jag stor respekt för att traska ut i skymningen själv…känns inte det minsta bra. Därför vill jag börja träna som vanligt så jag har någonstans att åka.  

Jag har startat en insamling på Rosa Bandet och jag vill TACKA alla Er som har skänkt en gåva…det går till bra saker kan jag lova.
Är ni fler själar därute som vill vara med och agera, vänligen följ länken här nedan…
http://samla.in/j0

Nu ska jag mysa i soffan…tja´rå

Känns som jag har haft den rubriken tidigare…men den passar ändå jäkligt bra NU!!! Jag mår jätteilla och det är med all sannolikhet penicillinet jag äter…tur att jag hittade en karta med Primperan sedan cellgiftsbehandlingen för dom tabletterna hjälper mot illamående…men inte så mycket som jag hade hoppats.

Operationen gick iaf bra…dom sövde inte ner mig som en elefant denna gång, utan jag vaknade relativt lätt. Självklart somnade jag om några gånger men jag var vaken emellan. Mådde jättedåligt och hade superont. Men jag åkte ändå hem på kvällen och blev ompysslad av Jörgen. Jag har legat växelvis i sängen och i soffan som en strandad val sedan jag kom hem. Jag har inte fått göra någonting ansträngande vilket Jörgen har sett till. Han är fantastisk min man (nä, vi är inte gifta…men ändå), han fixar med allt.
Det enda ansträngande jag har gjort är att gå på toaletten och det tar ett tag att ta sig upp ur liggläge när det smärtar som knivar i brösten på en. Jag har känt mig som en skalbagge på rygg som ligger och sprattlar med armar och ben men inte kommer någonstans. Tack och lov för Jörgens hjälpande hand/händer/armar.

Nu, idag, känns det bättre med rörligheten. Det är dock tack vare att jag får hålla mig lugn. Jag får inte lyfta tungt eller sträcka mig för mycket. Vill inte riskera att operationsärren får för sig att gå upp eller nåt sånt. Däremot så är inte illamåendet ett dugg bättre, nu har jag även fått halsbränna och det jag äter åker jo-jo i halsen på mig, inte kul alls.

Dagen efter operationen tog jag bort en del bandage men behöll kirurgtejpen på då jag blivit tillsagd att göra det. Det är alltid lika läskigt men spännande att se resultatet. Mitt ”sjuka” bröst hade dom verkligen snyggat till sedan förra gången, ärret hade dom fått till jättebra. Mitt ”friska” bröst såg jättelustigt ut, groteskt kan man nog säga, större än det andra, svullet självklart och buckligt. Blev lite orolig faktiskt. Men nu, några dagar senare börjar det arta sig, nu har det redan blivit snyggare. Läkarna säger att det färdiga resultatet syns inte förän om kanske 3 månader….men jag tror det här kan blir bra…riktigt bra faktiskt…Mohahahaha

På torsdag, 7/10, ska jag på återbesök på Bröstcentrum. Dom ska se så att jag läker som jag ska.

Måste vila lite nu…