Oktober -02 föddes min dotter Kelly, idag 7 år för Er som inte orkar räkna ;o)
Maj -09 föddes min dotter Nathalie, idag 8 månader.
Mina barn betyder ALLT för mig, mina fina underbara flickor är ljuset i mitt liv.
Under sensommaren började mjölken i mina bröst sina eftersom Nathalie mer och mer blev intresserad av ”vanlig mat”, detta gjorde att jag lätt upptäckte en knöl i bröstet. Men jag är en person som inte uppsöker läkare i första taget, tänkte att…äsch, det har med mjölken att göra, det är mjölk som fastnat i gångarna och sen var det inte mer med det. Tiden gick och den jävla (ursäkta) knölen hängde kvar, fortfarande tryckte jag bort tankarna men nämnde detta för mamma som i sin tur blev lite smått hysterisk och tyckte att jag skulle söka för det…men ICKE…det gick en tid till och det blev dags för Bröstcancergalan som jag satt o tittade på, grät floder över människors sorgliga och lyckliga öden och hux flux gick det upp ett ljus för mig att det kunde ju faktiskt vara jag det handlade om. Efter sändningen började jag googla en massa om bröstcancer och tyckte att allt stämde in på mig. Kände att det var lika bra att kontakta min husläkare och göra en mindre undersökning för att lugna mina nerver och få veta att det inte var någon fara.
Husläkaren kände o klämde och skickade en remiss till Bröstcentrum i City, dit jag fick komma för att göra en grundligare undersökning. Jag gjorde Mammografi, Ultraljud och punktion, de två första undersökningarna gav ingenting då jag precis slutat amma, punktionen gav resultat och tyvärr ett tråkigt sådant. Den 20 november -09 fick jag besked om att proverna visade på elakartade spår. 25 november -09 kom jag till KS i Solna som gav mig diagnosen Bröstcancer. 2 December -09 hade ett läkarteam haft konferens om mitt enskilda fall och kom fram till att knölen (tumören) var för stor för en tårtbitsoperation, därför valde dom att hela bröstet skulle tas bort…det var jobbigt att höra och tårarna rann nerför kinderna en stund.
Den 10 December -09 blev det operation och ett bröst fattigare, dock är tekniken rätt bra nu för tiden så dom skapade ett nytt bröst under operationen (som vi kommit överrens om tidigare), det är långt ifrån färdigt…men någon gång så kan jag känna mig som en kvinna igen, iaf utanpå kläderna.
Det som närmast händer nu, nästan 4 veckor efter operation, är att jag på torsdag den 7 Januari ska tillbaka till KS och få svaren om hur allt har sett ut, hur stor tumören var, hur pass aggressiv den är och sedan få reda på hur min efterbehandling kommer att se ut. Jag räknar förstås med det värsta, cellgifter och strålning…jag ryser bara av tanken på cellgifter…åh…mitt hår…det gör ont i mig bara av tanken på att förlora mitt hår…Nathalie 8 månader kommer ha längre hår än mig, min pappa kommer ha längre hår än mig (det har ALDRIG hänt, knappt ens när jag var bebis…*ler*). Jag försöker tänka vuxet ibland, Jag blir bra, Jag blir frisk, vad är lite hår (eller i mitt fall, mycket hår) igentligen? Håret eller livet, vad väljer man?? LIVET FÖRSTÅS!!
Dessa två är mitt liv...
)