Glädje, Skratt & Tårar Livet med Bröstcancer från min sida.

Nu är det tyst i lägenheten…för någon timme sedan gick våra underbara gäster. Det har varit hög decibel i många timmar, 3 glada barn har farit fram här som tokar och haft jättekul. Det nästan ringer i öronen på en annan (hehehe), men det är så härligt när barn får möjlighet att leva ut.
Vi fick som sagt finbesök från Norr, Annika, Tomas och vildbattingarna Emil o Amanda, som förgyllde vår fredagskväll. Vi bjöd på middag som uppskattades trots sin enkelhet. Vi har pratat, pratat och pratat och druckigt kaffe…nja…jag och Annika iaf, boysen drack annat kul ;o)
Det var så skönt att få tänka på något annat…bara nån timme innan vännerna kom stod jag och grät runt Jörgens hals och sa ”jag vill inte det här, j-a sjukdom”, strax innan hade jag avslutat ett  telefonsamtal med Elisabeth, min kommande behandlingssköterska, en mycket trevlig kvinna (hade inte räknat med nåt annat). Hon kom med beskedet om att på torsdag 21/1 startar min Cytostatika behandling (aaaaahhhhh). Nu blev det inte riktigt som jag gått och trott att jag skulle få träffat henne dagarna innan behandlingsstarten, hon är jättebokad (självklart kunde hon ha pressat in mig om jag velat) och frågade om det var ok att vi tog allt på torsdag, både träffen, informationen samt behandlingen. Jag frågade henne om insättning av Picc-Line eller den där dosan och det kommer inte att ske till första omgången utan då kommer dom att koppla på droppet direkt i mig. Inför omgång 2 kommer jag ha Picc-Line eller den där dosan, beroende på vad jag väljer, hon kommer informera och visa dessa attribut på torsdag. Medicinerna är färdiga att hämta ut och det var en hel drös hon rabblade upp, hon bad mig hämta dom så jag kan ta med mig ”Gott -och blandat-påsen” på torsdag för genomgång. Dessutom ska jag ta en tablett på torsdag morgon i förebyggande syfte mot illamående (den vanligaste biverkningen), dom flesta tabletter hon rabblade upp var mot illamående så man börjar ju hajja hur starka gifter man får och att må illa är bland det värsta jag vet så jag hoppas innerligt att det är något jag kommer att klara av. Fler biverkningar KAN vara enorm trötthet, känslig för lukter, maten smakar jättekonstigt, slemhinnor tar skada, risk för blåsor o svamp, äggstockarna tar stor skada, mensen försvinner och har man riktig otur kommer den inte tillbaka (alltså inga fler barn)…men eftersom jag är relativt ung så är chansen ändå stor att den kommer tillbaka…fler biverkningar finns, men dessa är vanligast…jag kanske slipper alla (ja, förutom håravfall, det kommer att ske vare sig jag vill eller ej)…

Nä…nu orkar jag inte mer….

Tack älskade vänner för Ert härliga sällskap med många skratt…vi behöver det…*puss på er*

Snart är jag ägaretill en Laptop…snart blir jag så där ”märkvärdig”, kan blogga preciiiiiiiis VART jag vill, NÄR jag vill, HUR jag vill…usch vad bortskämd jag känner mig, klumpen i magen har nu inte bara med sjukdomen att göra…jag känner mig så DUM….men samtidigt så oerhört GLAD och TACKSAM….
TACK MAMMA & PAPPA, TACK MICKE…PUSS PUSS PUSS PUSS….
Den är beställd och kommer nån gång när den behagar och den kommer bli varmt omhändertagen.

Vad har hänt idag?
Åkte med min prinsessa till skolan och lämnade henne där och idag följde jag med henne in eftersom hon kommer att vara hos sin pappa resten av veckan…så mycket tid som möjligt med henne behöver jag )
Jörgen, jag o Nathalie tog en frisk promenad ner till Försäkringskassan och fick hjälp med diverse papper och sjukintyg som skulle skickas. Efter det köpte vi varsin sallad till lunch och begav oss hem till mamma o pappa. Vid 12:30 gick mamma o jag iväg för att åka iväg på vår utflykt till KS där jag skulle få min första påfyllnad av koksalt.
Det gick jättebra, träffade en av de underbara sköterskorna, vi pratade lite allmänt innan hon berättade hur det skulle gå till. Jag fick lägga mig på en brits och hon plockade fram både det ena efter det andra. Påsen med koksalt hängde hon upp på en droppställning och satte en slang till denna och därefter kopplade hon på en slags kran somhon kunde styra det hela med. Med hjälp av en spruta och en tunn tunn nål fylldes koksalt på och idag blev det 50 ml. Ska tillbaka 2 gånger till och fylla på min ”badboll”. När allt var klart begavvi oss inåt stan, mot café Vetekatten. Kicki ”hurtbulle” träffade vi först vid Stadshuset, hon hade promenerat från sitt jobb föratt kunna svulla i sig en liten (läs S T O R) semla, en annan åkte buss och svulladeen Napoleonbakelse ändå….sååå god! (iof fick jag mig en liten promenadfrån Stadshuset till Vetekatten) Mamma åt en smarrig soppa och när Marina kom valdehon ju självklart en sån därliten semla…jag var omsvärmad av semlor….jag gillar intesemlor…men dom gör ju detuppenbart, semlorna var verkligen enorma, Kicki satt snett emot mig och jag såg knappt inte hennebakom denna enorma skapelse av bulle, grädde och mandelmassa.  
Det var en mycket trevlig stund vi hade innan det blev dags att bege sig hemåt.  

Det var ett mycket fint bemötande vi fick på Södersjukhuset idag, underbar läkare, hon berättade allt om min resa med cytostatika (cellgifter), vilka biverkningar det KAN bli, (för det räcker ju inte med håravfall…vill inte ens skriva ner dom, inte nu iaf) alla j-a mediciner.  Åh…just det, en bra sak, resultatet av HER2 var nagativt….alltså positivt för oss…ingen antikroppsbehandling här inte TJOHOOOOOOOOOO )
    jag tog dock upp en fråga jag missade i torsdags och det var att strax innan operationen fick jag en liten spruta med ett radioaktivt ämne i som skulle visa vägen till min portvaktskörtel med hjälp av ett färgämne, nu blev det så att det radioaktiva ämnet gick åt ett annat håll (till några andra körtlar) och färgämnet ensamt hittade portvakten, vad som hänt med den undersökningen har jag inte fått veta och tog då upp frågan idag. Tyvärr hade inte läkarteamet som haft konferens tillsammans blivit informerade om detta och inget svar finns färdigt. Läkaren kikade då i operationsjournalen där det stod att det kanske kunde finnas en risk för strålning, därför kommer nu dagens läkare att ta upp detta på ett möte imorgon och sen får jag ett beskedet…så nu håller vi ALLA tummarna att allt står rätt till, att det bara var ”en vilsen radioaktivitet” (eller nåt i den stilen). Efter läkarmötet fick vi träffa en underbar sköterska som i sin tur berättade om håravfall, peruker, sminkkurs m.m. Hon tog blodprov, jag fick mätas (till mitt stoooora förtret visades det att jag blivit kortare, trots att jag sträckte på mig tills det knakade i lederna, men inte fasen hjälpte det) och vägas, allt detta för att ge rätt dos med cellgifter och lämna uppgifter till apotekspersonalen så dom kan plocka ihop min ”Gott -och blandat påse”.
Jag fick en jättesöt nessecär (svart med rosa detaljer och bröstcancermärket)…glad man kan bli av små matriella ting ;o) Därefter fick vi en rundvandring två trappor upp, på avdelningen där jag ska behandlas, jobbigt att se alla människor som låg där. Jag tyckte sköterskan sa att 50-60 personer om dagen behandlas där (olika cancerpatienter)…hualigen…en folksjukdom…eller…man blir ju bara för ledsen!
Tyvärr fick jag inget startskott idag, men förmodligen så kan det tänkas starta under nästa vecka (hjärtat rusar), jag kommer att bli kallad, kanske via telefon, ett par dagar innan för att träffa min behandlings sköterska som kommer att följa mig under dessa 5 månader, jag kommer att få information om vilken typ av ”inkörningsport” (vet inte vad jag ska kalla det) jag ska ha, som används för att koppla på cellgifterna.

Nä, nu blev det en aning sent…det är så när man får ”bloggtorka” mellan varven.
Imorgon ska jag till KS och fylla på lite koksalt (då får man se hur det funkar) sen ska jag träffa mina älskade systrar över en fika…mycket nice!!

Nu har Jörgen hängt tvätten så nu vågar man sig ut från datarummet och hoppa i säng.
Natti Natti

Kicki & Marina *puss på er*

Japp…det är skitjobbigt just nu, ska försöka sova…imorgon ska jag o Jörgen vara på Sös 9:30, först ska Kelly lämnas på skolan, sen ska Nathalie lämnas hos mamma o pappa, sen åker vi dit…det känns nog bra efteråt…men nu…nu…känns det inte bra. Jag vet ju att nu kommer allt det jobbiga att starta, imorgon får jag reda på när startskottet går, sen blir det ett långt marathon-lopp att ta sig igenom…Tack gode gud att jag inte är ensam…
                                                                                                             

Mamma Älskar Er!

Tack för att DU finns i mitt liv…

Jag hade ju tänkt att skriva lite i förrgår kväll och igår…men icke…det är så när man delar dator, alla måste vara nöjda, jag måste ju själv känna att det är rätt tillfälle att sätta mig vid den och det är det inte så ofta när man vill busa o gosa med sin familj eller följa något kul på TV eller om man varit borta en sväng så vill man ta igen lite tid hemma…men hade jag haft en Laptop…då skulle jag kunna sitta vart jag vill, när jag vill (nästan iaf) hehehe…(nu fick jag det sagt igen…)

Nåväl…vad har hänt? Jo, i söndags, kl. 16:00, träffade jag min älskade vän Jenny *puss på dig* på Heron, vi satt på ett jättemysigt ställe, riktigt romantiskt, trevligt att dela just den romantiska stunden med dig ;o) vi var lagom hungriga så det blev en varsin foccacia och latte…gott gott…sen blev det en massa snack…det var så länge sedan vi sågs och jag kände mig så harmonisk när jag satte mig i bilen och åkte hem….Tack för det vännen!
 

Min älskade familj (ja, det var inte lätt att få med alla, bilden är från nyår vid tolvslaget)

Det var jag igår kan jag lova, vet inte vad det var med mig. Gick upp tidigt med Nathalie, hon fick gröt o sen tog vi ett härligt bad, därefter blev jag rätt seg…eller jätteseg…hon och jag somnade i soffan en timme innan hennes lunch och sen kom jag inte ur soffan, jag sov o sov och Nathalie sov på rätt bra hon också. Som tur var så hade vi en tid att passa eftersom Micke (bror) fyllde år. Vi blev hämtade av mamma o pappa eftersom jag tidigare bestämde mig för att dricka lite vin ;o) Det var inte lite det bjöds på…det var inte svårt att fylla tallriken om jag säger så, inte glasen heller för den delen. Kvällen slutade med att jag o Kicki knallade ner till Garbo´s, efter 3 st ”Kicki special” (Hot Shots), och dansade av oss våra extra kilon vi lagt på oss under kvällens gång. Jättekul hade vi, dock var vi ju inte ensamma på dansgolvet, vi flög som vantar mellan alla andra dårar…sen blev det tunnelbanan hem till mig för oss båda…skönt med sällskap. Det tar sin lilla tid att åka komunalt, vi gick från Garbo´s runt 02:20 och var hemma strax innan 04:00 *gäsp*
Jag mår iaf mycket förträffligt idag, Kicki har varit liiiiiiite segare, kan ju ha med åldern att göra också (mohahahaha), nu ligger hon i ena soffan med Nathalie sovandes på sig och Jörgen sitter i andra soffan och dom tittar på skidor av nåt slag (jäääättekul).
Idag skulle vi ha åkt till vännerna Thilde, Patrik & Molly-busfrö på en liten fika och även fått kika på deras radhus…men det blev inte som vi hade tänkt oss då Nathalie är en trötter och dom i sin tur ska på ”kalas”. Tur det kommer fler tillfällen )
Däremot ska jag träffa hjärtevännen Jenny på Heron över en bit mat lite senare, det känns som att det var en evighet sen sist och det ska bli fantastiskt skoj…iof så känns det så med dom flesta vännerna, men det blir ju så när dagarna springer iväg och en annan har en del tankar i huvudet som slår ut alla dom sociala delarna man annars besitter. Det är tur man har så fantastiska vänner att det inte spelar någon roll när sådant händer, man vet att dom ändå finns där.

Nu längtar jag till imorgon eftermiddag då jag får hämta hem Kelly-bus…då är man åter hel i själen!

Nu ska jag också gå o lägga mig i nån soffa, om man får plats…titta på skidor och verka jätteintresserad.
På återseende…

En bra fredag börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, har legat i soffan och tittat på Let´s dance och kände för att placera baken i rummet brevid, framför datorn, för att printa ner ett litet inlägg.
Dagen har löpt på fint…jag och Nathalie åkte på en liten bilutflykt till Södertälje och slog ihjäl några timmar hos Nilla, en nära vän och kollega, blev bjuden på fantastisk lunch och jag gluffsa i mig 2 portioner…gott gott. Nathalie höll låda och smällte Nillas hjärta. Sen blidde det en tripp till Maxi för att shoppa loss lite för att sedan åka hem o fixa mat, avancerad mat ska tilläggas, grillad kyckling med en fräsch sallad och till efterrätt en härlig skål med godis i alla möjliga smaker och former…ja, så ni förstår att det blev ett liggande läge i soffan…det blev nästan ett träningspass att bara försöka ta sig till datarummet.
Imorgon fyller min bror år…han blir stora ponken (gammal hihihiiiii) så då ska vi göra en utflykt till honom.

Trevlig fortsättning på fredagskvällen!

Nilla & Jag (det var den nyktraste bilden jag kunde hitta på dig...eh...jag menar oss HAHAHA)

Jag brukar inte direkt vara så nervös inför läkarbesök eller vad det nu kan tänkas vara, jag är lugnet specificerat )Igår fick jag nervösa inslag titt som tätt under hela dagen och idag, på morgonen….AAAHHHHH, jobbigt som fan, kul att sminka sig med en hand som darrar som ett asplöv, ni kan ju tänka er hur jag såg ut….ser ut (skämt).
Jag tog iaf bilen in och det gick lysande, träffade upp min följeslagare (du vet vem du är…..STORT TACK!), satt i väntrummet i ca. 30 minuter och nervositeten blev ju inte direkt mindre, men sen, när jag hörde mitt namn ropas upp så rann allt av mig, tur det då jag behövde all koncentration till vad min kirurg satt och pratade om, termer hit och termer dit…QUE?? Tur att det är en underbar människa man har framför sig som också kan prata förståelig svenska, översatt och klart (när man ber om det) ;o)   vet ni t.ex. vad ”Dukt” betyder? eller ”Lob”? Första ordet betyder ”gång” och det andra ordet betyder ”körtel” i mitt fall så har jag ”duktal” som cancertyp och det betyder cancer i mjölkgången.
Detta inlägg kan komma att bli lite långt…men du kan när som helst avsluta läsandet om ögonlocken åker igen, tänk på att lägga en kudde på tangentbordet så du slipper se ut som ett mongo när du vaknar )

Jag fick iaf reda på en hel del idag, tänkte då försöka printa ner det här.
Cancern har iaf börjat i mjölkgången och tumören visade sig vara 5 cm stor. Jag är i något som kallas ”förstadiet” vilket betyder att det var bra att detta upptäcktes så tidigt. Min kirurg ritade upp en bild för mig som förklaring och jag i min tur får använda ord (jag förstår om ni inte förstår…eller så är ni smartare än jag någonsin har kunnat tro hehehe). Hon ritade upp en rund ring som skulle föreställa själva mjölkgången, runt den ritade hon ”celler” så det i stort sätt liknade en blomma, på cellerna ritades andra ”bluppar” som skulle vara den del som kan utvecklas till cancer, runt allt detta så finns en hinna som liksom kapslar in allt och så länge detta är inkapslat så är det ingen risk för spridning därför var också min portvaktskörtel frisk…men tyvärr slutar det inte här, i mitt fall så finns/fanns en
8 milimeters öppning och delar av det som var inkapslat har/hade sluppit ut…tråkigt med tanke på att hade allt fått vara inkapslad så kanske inga ”tunga” behandlingar hade behövs göras…nu blir ju min mardröm en sanndröm…alltså cellgifter, men det är väl bara att gilla läget?! Jag fick reda på hur pass aggressiv tumören var och dom använder en 3-gradig skala och jag fick en 2:a, så inte helt ok men heller inte jätteaggressiv. Nåt positivt i det hela är att jag inte kommer att behöva genomgå strålbehandling….JIPPIE!!…men inte något gott som inte för nåt ont med sig (i vanliga fall är ju det ordspråket tvärtom…men ICKE I MITT FALL!!) Det är nämligen så att nåt som heter HER2 håller på att krångla, det är en receptor på cancercellens yta som tar upp s.k. tillväxtfaktorer. Om det finns många receptorer på celler räknas HER2 som positiv och det kan resultera i stimulerad cancer tillväxt och det kan bli aktuellt med Herceptin, antikroppsbehandling. Dom har gjort en analys som visat på positivt (i bemärkelse negativt för oss vanliga dödliga) men en ny analys håller dom på med för att vara på den säkra sidan, visar den samma resultat så får jag självfallet genomgå denna antikroppsbehandling…tjohooooo….eller inte *suck* Enligt min kirurg så är det inte någon tung behandling som cellgifter är, antikroppsbehandling ges i sprutform och blir det så att jag kommer att genomgå detta så blir det antingen efter avslutad cellgiftsbehandling eller samtidigt med cellgifterna.
Kirurgen kikade även på mitt bröst…(man är så jäkla van att flasha pattarna nu för tiden så jag borde väl byta yrke *fniss*) och enligt henne så såg det väldigt bra ut och det läker som det ska, hon ville att vi skulle spruta i lite koksalt denna gång men tyvärr hade sjuksyrrorna otrolig arbetsbelastning idag så det blev inte så. Jag kommer att få en kallelse till detta ändamål under nästkommande vecka. Ja, det var väl Alles som skedde idag på KS i Solna.

Närmast som händer är att jag ska till Onotologen på Södersjukhuset på onsdag nästa vecka och då gå igenom min ”vårresa”, få veta när jag ska börja med gifterna, vid vilka tillfällen…ja, få reda på lite av varje kan jag tänka….så fortsättning följer för detta.

Sist men inte minst vill jag uppmana ALLA att undersöka sina bröst, även Ni män (vill Ni män inte undersöka Era egna så undersök Era damers, förena nytta med nöje helt enkelt). Följ länken här nedan för att få hjälp med hur Ni undersöker brösten ordentligt…gör det NU!….TACK!!!
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Brostcancer/

Tack och God Natt…

Jag bjuder på den här för så känner jag mig nu ;o)

Spenderar dagen med min ena syster (Kicki), kände att jag behövde komma hemifrån o få se lite annat (?!). Har fått jättegoda mackor med julskinka…eller rättare sagt, skinka med macka hehe…jaja, gott var det. Sen blidde det Toscakaka, som systerdotter knåpat ihop….gott gott.
Tänkte att jag skulle fixa ett litet inlägg när jag sitter här o ser märkvärdig ut med en Laptop….åh va jag vill ha en Laptop….så J-A mycket!!…kanske ska smussla med mig denna…:-)
Annars då? Skitkallt ute, men samtidigt underbart med vinter när det ska vara vinter. Körde för första gången idag på hur länge som helst eftersom man varit en aning handikappad efter operationen och det var skoj att köra, det gick jättebra…lite jobbigt var det att få i 1:ans växel…men det händer ju inte så ofta…värmen i bilen kom när jag parkerade hos syster, men vad begär man nu för tiden?
Det här duger så länge…ska vara lite social nu…

Storasyster Kicki