Öland…

  • maj 5, 2010 at 0:18

Nu, nu, nu…ska jag försöka skriva lite. Jag har verkligen inte haft någon lust alls att skriva på ett tag…bloggtorka kallas det för…
bilder från Ölandsresan har jag haft i min ägo en tid och nu på eftermiddagen och här på kvällskvisten…nästan mitt i natten har jag valt ut några som jag kan tänka mig lägga upp här på bloggen.

Resan var hur underbar som helst. Vi njöt i mycket STORA drag, det var inte solsken jämt…men vad gjorde det, vi hade varandra, vi hade Maja och vi hade underbara Öland…

Resan ner gick jättebra…det blev mycket skratt, mycket godis och tillslut även mat som vi åt i Söderköping.nerfard1
Efter X antal timmars bilåkande så kom vi till vår kära ö, tog oss över bron och körde till Svarteberga (byn vi bodde i)
Det lilla gula huset stod och väntade på oss, dock inte med sin värme…burr burr…

oland-21-25-april-10-024
Det var liiiiiiiite mörkare när vi anlände…

Innan vi tog in all vår packning så begav vi oss upp till Maja som väntade på oss. Åh, vad det var härligt att träffa henne igen…

oland-21-25-april-10-097Majsan och jag…

Tröttmössor som vi var begav vi oss ner till oss för att få in vår packning, bädda våra sovplatser och göra oss iordning för natten.
Mamma och jag sov i en bäddsoffa och Marina och Kicki sov på luftmadrasser och så här såg det ut…

sovplatser

Jag och mamma sov bra under natten men mina kära systrar däremot gjorde det inte, stackarna fick skakade tänder och böka runt för att få upp värmen…tillslut slängde dom en stor filt över sig.
På morgonen så var mamma uppe först (varje morgon) och jag kom upp strax efter (inte varje morgon) och när jag kom ut i köket så höll jag på att frysa till is…eller rättare sagt mitt huvud…mitt stackars nakna huvud med sina små fjun, frös. Det var verkligen svinkallt i köket. Mamma och jag satt och huttrade, vi tände lite ljus för att få upp värmen. Jag började gräma mig över att jag varken tagit med mig mössa eller sockor, men då, som en skänk från ovan, vaknar Kicki och vad har hon med sig som hon inte behöver? Jo, en tjock mössa och raggsockor. Snäll som hon var lånade hon ut dessa till sin isbit till lillasyster…tror ni jag var tacksam…värmen spred sig i hela kroppen och jag fick åter färg på kinderna.

namnlos

som tur var kom värmen in i huset till slut så resten av dagarna var ytterst behagliga.
Självklart var inte allt en dans på rosor…alltid ska det hända något och Marina är självklart den som bidrar med spänning…
När det var dags för middag, dagen efter vår ankomst, så höll vi som bäst på att stöka i köket när Marina plötsligt fastnar i en låda.
- Jag sitter fast, säger hon, varpå Kicki, skadeglada Kicki, börjar skratta läppen av sig. Men hon stegar fram och slår till lådan så att Marina lossnar. Bra, nu kom hon loss tänker vi, allt frid och fröjd…tror vi. Men Marina däremot är inte klar…-kniven sitter fortfarande fast, slänger hon ur sig. -VA!! (säger tre ”fågelholkar”). Jo, Marina fastnade inte bara i lådan utan det fanns en vass kniv där i som bestämde sig för att hälsa på djupt in i ringfingret, Marina däremot ville inte ha ett långvarigt besök av kniven utan drog åt sig handen så kniven lossnade.
Är ni läsare blödiga?? Skiter fullständigt i det…Marina däremot blödde som en stucken gris…inte riktigt, men det blödde ordentligt ändå och hon sprang med papper om fingret, sköljde det och bad om ännu mera papper. Kicki sitter självklart och gapflabbar…hon rår inte över det, hon är bara sån…hehe. Tillslut kommer Marina ut från tvättskrubben och har rätt ont i fingret och lutar sig mot bordet och talar om hur snurrig hon känner sig, hon böjer sig ner mer och mer tills hon står lutad med pannan i bordet. Kicki sitter på en stol bredvid henne som tur är för hux flux så viker sig benen på Marina och hon tuppar av, vit som ett spöke i ansiktet och rullande ögon stora som tefat…äh fy så läskigt det var. Kicki bytte sitt skratt mot gråt när hon upptäckte att Marina inte riktigt ville vakna till liv. Det var hysteriska sekunder som kändes som år, mamma klappade Marina på kinderna i hopp om att hon skulle vakna, vi kastade lite vatten på henne, tryckte ner henne i golvet, då kvicknar hon sakta till och fattar inte varför vi står där som 3 hysteriska hönor och gapar om att hon ska lägga upp benen på en stol m.m. – Vad hände, jag hänger inte med, säger hon likt Kristina Lugn. Då bryter Kicki, mamma och jag ut i ett hysteriskt skratt, vi är så chockade att vi skrattar och gråter på samma gång…sen blev den härliga upplevelsen ett stort samtalsämne under resten av resan…

ajajaj1

 Övriga dagar bestod av ”inga måsten”, inga tider att passa, vi slappade, åkte till Borgholm och drev runt på tomma gator, vi åt massor av mat, både hemma i Svarteberga och på trevligt fik, vi spelade kort, vi tittade på film med Maja, vi promenerade runt slottsruinen, vi pratade, vi skrattade…så härligt vi hade.

trappa-ner1

Vi ”trappade” ner…


kort

Spelade kort…

slappt

Slappade med en god bok, tidning eller film…

solar
solade…

mat
Försåg oss med god mat…

diskaJust ja…diska fick vi också göra…

utforskatUtforskade…

Tack för underbar resa, härligt sällskap, roliga minnen, världens BÄSTA Maja…
Dags att göra denna resa till en tradition…samma tid, samma plats nästa år flickor…
 

 

5 Comments on Öland…

  1. Marina

    Jaaa du Jörgen du ska veta att vi tänkte på dej iallafall om det är någon tröst.
    Tyckte du skulle få rå om din dotter 100% några dagar,
    det var väl härligt. Kram

  2. Jörgen

    Ja å en annan fick sitta här å inte få göra nått ingen bryr sig om mig och hur jag mår men men det är ju bara jag…..

  3. Marina

    Absolut, jag skriver in det i almanackan ;-)
    Vad fint bildspel. kramiz

  4. Kerstin

    Vilken härlig resa ni verkar ha haft. Det är ni väl värda allihopa.
    Kram /Kerstin

  5. Annika

    å vilka fina bilder ser ut att ni haft toppen dagar är du värd vännen.:))Puss

Leave a Reply

Add Your Comment